dear diary.. : Sewing me back together

"jag �lskar dig mest, b�stav�n" det enda jag �lskar �r att du lj�g f�r mig.

2008-03-21T18:05:17Z

domnar dina k�nslor bort f�r mig, b�stav�n? Jag �r s� j�vla tr�tt p� allt som g�r fel. V�nskapen �r det v�rsta.

jag saknar dig b�stav�n, �ven om jag inte kan tala ut med dig l�ngre, eller orkar g�ra det.

s� m�ste du fortfarande finnas f�r mig, jag klarar mig inte utan dig.

det sliter s�nder mig, med tanken p� att du kommer l�mna mig.

f�r du g�r min v�rld f�rgglad, du m�lar min v�rld.

det �r s� m�rkt och svart-vitt utan dig, utan din r�st. och utan dig h�r med mig.

du fick mig att smaka p� �kta v�nskap. just nu k�ns det bara som om att du kommer ge upp, jag vet att jag strular men jag �lskar dig.

jag beh�ver dig, jag vill inte att du l�mnar mig. jag k�nner mig som en usel v�n, helt v�rldel�s.

jag finns f�r dig, �ven om jag inte visar det som dom andra g�r.

men allt �r f�r jobbigt nu, f�r att jag ska orka ta tag i allting.

det svider i mig n�r vi gr�lar, det svider i mig att jag inte kan vara hos dig n�r du beh�ver mig, den h�r j�vla distansen g�r mig galen.

det svider oerh�rt, n�r jag m�rker att jag f�rst�r. jag s�ger saker som jag inte menar, som jag �nskar kom ut p� ett annorlunda s�tt. �t det andra h�llet.

men vi alla m�ste k�mpa f�r att orka vardagen, men vissa vill bara d�da den k�nslan, om att k�mpa.

jag �r inte s� stark som jag var f�rr, jag klarar det inte p� egen hand.

jag beh�ver n�gon, n�gon som bryr sig.

och det sista jag vill just nu �r att v�ran v�nskap ska kolapsa, g� s�nder.

jag blir livr�dd n�r du �r nere, deppig. f�r jag vill s� g�rna finnas d�r, krama om dig, och s�ga "allt kommer ordna sig" men det sista vi beh�ver just nu �r kompissnacket.

n�r jag s�ger s� menar jag att man inte beh�ver n�gon som sitter och s�ger "det kommer ordna sig" f�r det g�r det inte, iallafall k�ns det s�.

det bara st�r mig, men jag blir hur glad som helst n�r n�gon s�ger att dom bryr sig om mig.

det k�ns som att man �r lite v�rdig iallafall.

det man egentligen beh�ver �r n�gon som tar ens hand och s�ger "vi ska ta oss igenom allt skit tillsammans, jag hj�lper dig och tar imot dig om du faller."

jag saknar farfar, det �r en oerh�rd j�vla sm�rta att du inte finns hos mig l�ngre.

du var b�st, den b�sta farfarn som n�gonsin funnits.

jag satt och t�nkte en dag "undra hur l�ng tid han har kvar att leva", man s�g p� honom att han snart skulle sm�lta bort.

hans lugnande leende f�rsvann mer och mer, och han blev allt s�mre och s�mre.

han har alltid varit en stark och omt�nksam person, han gav en det man beh�vde om inte mer, jag blir trasig utan dig.

jag kan inte lagas igen, inte�utan dig.

komplex?

2008-03-08T02:45:14Z

Folk vandrar omkring h�r i st�derna och kastar skuggor efter sig som svarta penseldrag m�lade p� en vit duk.

Det �r ett svagt samh�lle vi lever i idag, m�nniskor som tar antideprissivamedel hit och dit.

Det blir bara mer och mer f�r �ren,

eller s� �r det s� att jag blir mer och mer mogen och b�rjar inse vilket sjukt samh�lle vi lever i, med och som.

Vi �r sjuka m�nniskor, har sjuka m�nniskor i v�r n�rhet,

och vi lever�precis i det sjuka samh�llet, f�r det �r vi som skapar det.

Om �nd� livet var mer som p� film.

Det �r s� h�r vi skapar konsthistoria,

-grundade p� komplex.

(p�b�rjad text)

five more pounds won't jeopardize my health.

2008-03-06T18:46:33Z

Det st�r mat d�r.

Jag gruvar mig f�r att �ta, och jag gruvar mig f�r att inte �ta.�

Julia sa att hon ser p� mig att jag har g�tt ned i vikt,

Men sj�lv ser jag bara att det �kar.�

Det hade varit s� simpelt om ingen kontrollerade att jag �t.

D� hade jag n�tt mitt m�l f�r l�nge sedan.

Mitt m�l �r inte s� mycket till att b�rja med.

Fem kilo, sedan �r jag underviktig enligt mitt BMI.�

Det var en person (som jag inte t�nker n�mna, pga. vissa sk�l)

som vela att jag skulle g� och kolla upp mitt BMI och min viktskala f�r alla �r.

Det �r ganska synd att jag gjorde det, sa hon sedan efter hon sett min reaktion.�

N�r jag var tio �r hade jag en grov undervikt.

Det var d� jag �t minst � inget, och sportade mest.

Det var d� mitt sj�lvhat var som mest.

Visserligen var det d�r riktigt l�nge sedan, men �nd�.�

Men i vilket fall som helst s� kollade jag mitt BMI i nul�get.

Det var normalviktig, alldeles precis med.

�helt perfekt� sa hon som ber�ttade om mitt BMI.

Bullshit, t�nkte jag.

& fr�gade sedan hur m�nga kilogram jag m�ste g� ned f�r att bli underviktig.

Fem kilogram, svarade hon med ett lite oroligt tonl�ge.

Det var just i den sekunden jag kunde s�tta finger p� vad mitt m�l var.�

Det �r inte ett dugg farligt f�r mig att g� ned fem kilo, *lol.

Det �r snarare bra, b�ttre!

Jag f�r se om jag trivs med mitt utseende n�r jag g�tt ned fem.

Om inte � g�r jag ned mer.�

& det med min undervikt n�r jag var tio �r t�nker jag inte g� in p�,

Det �r f�r privat.�

Jag tror folk t�nker �aldrig att hon kan ha s�dant d�ligt sj�lvf�rtroende..

hon med alla bilder p� sig sj�lv p� t.ex. bilddagboken�

Den tanken t�nker jag besvara kortfattat.

www.photoshopismybestfriend.com

-and that�s�it.

Om folk b�rjade tr�ffa mig I verkliga livet skulle dom f�rst� vad jag menar.

Jag kan b�rja ladda upp oredigerade bilder p� mig sj�lv,

n�r mitt sj�lvf�rtroende har b�rjat vistas.

- Allts� n�r jag g�tt ned i vikt.

�

There goes the sun

2008-03-05T15:43:10Z

Jag ser bara alltings m�rka sida, jag antar att den ljusa sidan inte funnit mig �nnu.

Svag musik s�ver mig till s�mns idag, tankarna f�r vad som h�nder i framtiden,

morgondagen och senare dagar �r lika oklara som ett t�rfyllt �ga, idag.

Idag m� min musik d�na in i mitt huvud och ta makten �ver mina tankar.

Som m�nens m�rka och ljusa sida �r vi varelser med.

Vi har alla brister, jag vill att min f�rl�telse accepteras, idag.

Du cirkulerar �ver varenda centimeter i min hj�rna, idag.

Sn�lla l�t sen h�r dagen f�rsvinna, gradvis idag, l�t det bli morgondag.

Till och med imorgon, n�r jag vaknar upp fr�n mina dr�mmar kommer jag vakna tr�tt,

utmattad. F�r nattens dr�mmar g�r djupare in i hj�rtat �n n�got annat,

lika m�rk, och med mystik som en djungel, idag.

Man vet inte vad som kommer h�nda, l�t mina dr�mmar guida mig, idag.

Jag kan knappt v�nta tills denna idag blir n�sta idag, till slut finns inget mer idag.

Mina k�nslor g�ms bakom en ditklistrad min, en dimma,

du m�ste komma tillr�ckligt n�ra f�r att se bakgrunden, men v�gar du?

Am I supposed to be happy?

2008-02-28T19:34:37Z

Softly we tremble tonight

Picture perfect fading smiles are all that's left in sight

I said I'd never leave

you'll never change

I'm not satisfied with where

I'm at in life

We made plans to grow old

Believe me there was truth in

all those stories that I told.

Lost in a simple game

Cat and mouse are we the same People

as before this came to light?

vi best�mde oss f�r att leva tillsammans,

allt jag sa menade jag, tro mig.

vi ska leva tillsammans, vi ska bli gammal tillsammans.

som en v�n eller som n�got mer �r oklart.

"jag kan inte leva olycklig f�r att g�ra andra lyckliga."

- du m�ste f�rst� det.�

jag sa att jag aldrig skulle l�mna dig, & det ska jag inte heller.

�ven om du l�mnar mig, som en v�n.

t�nker jag alltid st� bakom din rygg och ta emot dig om du faller.

jag struntar i allt annat nu, men jag vill inte tappa kontakten med dig.

du m�ste f�rst� att jag �lskar dig.�

se inte allt svart-vitt, se inte allt negativt, se inte allt som en l�gn.

se alla olika klara f�rger, se att jag verkligen menar det jag s�ger jonas.

� Am I supposed to be happy?

�

�� "Hearing music in my head,

�� thinking of you instead. "

You said that you would die for me, you must live for me too.

This is a time forgotten yesterday

2008-02-25T03:26:39Z

skriver n�gra texter som jag skrev f�r ett tag sedan,

kommentera g�rna dem.

"Alla saker omkring
mig. Alla saker som finns d�r, lagras i min hj�rna, tar k�l p� mig,
sliter s�nder hela mig. Alla snedsteg jag tar f�r mig att inte vela
forts�tta vandra p� den h�r v�gen mer. Jag kan inte inse att han �r
borta, att hans v�rme aldrig kommer kunna v�rma mig mer, att jag inte
kommer f� krama om honom, inte en endaste kram till kommer jag f�.
Saknaden �r inte desamma som den var n�r han levde. Jag kommer inte
kunna k�nna hans doft, den varma lungnade doften. den finns inget mer.

Jag faller, vaknade upp en dag, r�dd f�r att leva. Jag har ingen enkel
l�sning eller anledning till det. Jag vill att n�gon ska f�rst�, men
det g�r dom inte. Inte �ns jag f�rst�r.

Jag t�nker p� alla saker jag s�ger, som jag �nskar jag sagt �t det
motsatta h�llet. Jag k�nner mig s� maktl�s n�r jag st�r d�r emellan er,
ni skriker �t mig. Jag st�nger er ute. Ni f�r inte komma n�ra mig, ni
f�r inte komma in och h�ra vad jag t�nker, ni f�r inte veta mina
tankar. Ingen f�r det, bara jag, endast jag. Ingen skulle �nd� f�rst�,
det sista jag beh�ver just nu �r kompissnacket, n�r dom klappar en p�
axeln och s�ger, ta det lungt det kommer bli bra. Men t�nk om det inte
g�r det, vad �r det d� f�r mening. jag skadar folk som �r mig n�ra, jag
skriker �t dom, jag pl�gar dom. det �r personer som �lskar mig,det �r
personer som jag �lskar, som tillh�r mitt hj�rta.dom vet att det �r
n�got som �r fel, n�got som saknas. att bitar ligger fel, att det inte
�r som det var f�rut.dom k�nner det, det g�r ont i dom, det d�dar dom.
V�gen blir allt f�r kall och dimmig nu, som om jag vore vilse
n�gonstans d�r ingen finns, ingen kan n� mig, ingen kan komma �t mig.
Jag �r r�dd.

Han har inte f�rst�tt att han just utsetts till min livr�ddare.

Att om han s�ger att han saknar mig, blir jag �verlycklig.

Det kanske inte betyder ett dugg f�r er,

men s�nt kan g�ra hela min dag.

Jag vill f�rklara vilken l�ngtan till k�rlek jag har,

men han vill nog �nd� inte veta det. "

"jag ska sitta uppe hela natten och hj�lpa er med era problem som sliter s�nder er,

eran sm�rta som ni har i eran lilla g�mma, l�nar ut nyckeln till mig s� jag f�r ta del av sm�rtan.

sitter och lyssnar p� era vardagsproblem som �r som sm� myggor som ska ta blod av n�gon, ta av min tid.

det g�r inget, men utan att f� ett enda "hur m�r du?" tillbaka �r inte okej.

jag har inte l�tt att tala om k�nslor med folk.

jag vill tala, men jag kan inte ber�tta hur jag k�nner,

ta mig under t�cket baby, k�nner du mina tankar d�?

men jag v�gar inte tala.

r�dd f�r att om jag sl�pper n�gon f�r n�ra mig,

kommer den l�mna mig lika fort som den kom mig n�ra.

men ni kan v�l �tminst�nde visa att jag �r n�got bra f�r er.

s� ser jag att det �r �kta, att jag har er.

jag antar att den ljusa sidan inte funnit mig �nnu.

"ring mig n�r du vill, jag finns h�r i evighet" - in my ass.

men javisst det �r v�l det man har psykologer till, f�r mig iallafall.

jag klarar mig bra utan er, inbillar jag mig.

"kan inte du st�lla upp f�r mig nu? jag beh�ver dig"

jag s�ger det jag t�nker, det jag vill.

"jag orkar inte" -svaret tillbaka.

jag �lskar det h�r, f�r det �r ju helt underbart.

f�rl�t om jag stj�l eran dyrbara tid, f�r det gjorde v�l inget att ni stal min?

en v�n till mig sa "hur kan en sak som �r r�tt k�nnas fel?"

den fr�gan vill jag besvara, f�r det �r exakt s� jag k�nner.

men jag vet inte hur det kan fungera s�.

kanske det �r tv�rtom att en sak som �r fel k�nns r�tt,

s� vi lurar sinnet.

You guys doesn't even know I'm here

and just talking about when I will disappear.

So comment this photograph,

Pretend that I mean something to you.

ta mig under dina kristallklara vingar och f�r mig till grinden av lycka.

det h�r g�r mig yr och f�rvirrad.

som en berusad ton�rings f�rsta fylla som �ger rum.

en suddig bild av allting, ser inte klart.

jag m�ste sova, det �r en ny dag imorgon, kanske hj�lper den mig skapa klarhet."

"
allts�, jag f�rst�r mig inte p� alla dessa flickor som s�ger att dom �r
tjocka, fast dom ser ut som gitarrstr�ngar. ni vill ju bara ha
uppm�rksamhet och bekr�ftelse. jag f�rst�r mig inte p� folk som s�ger
att jag �r smal heller. vart g�r gr�nsen till smalhet egentligen? jag
anser mig absolut inte smal. och varje g�ng jag tittar i den d�r j�vla
spelgelbilden ser jag bara fett. det �r det enda jag ser, ni kommer
inte kunna �ndra min �sikt �ver min kropp. och jag f�rst�r inte hur ni
kan s�ga att jag �r smal, jag litar ju p� er, ljug inte f�r mig. ni
sviker mig n�r ni s�ger s�, jag �r tjock, faktum �r att jag �r j�tte
tjock.

varje g�ng jag �ter k�nns det som att det blidas ett kilo hit, ett kilo
dit p� min kropp. men det �r ju inte s�. jag �ter n�stan aldrig nu, f�r
jag �ngrar mig bara n�r jag g�r det. jag vill ocks� vara s�d�r smal,
som alla �r. men alla har ju komplex, alla s�ger att dom inte gillar
sin kropp. men sj�lv tror jag att dom flesta g�r det, men bara vr�ker
ur sig s�nt f�r att f� uppm�rksamhet.

nu kan jag kanske f�rst� att dom flesta t�nker " hon �r ocks� en av dom
d�r som s�ker uppm�rksamhet". men den saken kan jag svara p� l�tt
s�h�r. jag �r inte smal, jag anser mig inte vara smal. s�g vad ni
tycker om min kropp egentligen, det ger mig bara pepp till att g� ner i
vikt. jag m�r d�ligt �ver hur jag ser ut, mitt utseende. alla ord folk
s�ger om det hela tiden, vet ni att jag f�r h�ra minst en g�ng om dagen
att jag �r ful. eller att mitt h�r �r fult. av alla dessa mainstreams,
jag vet att alla typ "ta inte �t dig, skit i dom" men s�n person �r
inte jag som kan g�ra s�. jag tar �t mig, det skadar mig, det trycker
mig ner�t och f�r mig m� d�ligt. och n�r dom s�ger n�got bra, kan jag
inte ta �t mig, det g�r inte. det k�nns bara som om att folk �r
ironiska, f�r det �r v�l det dom �r, eller?

"det �r l�ttre att ta �t sig om det �r d�liga saker dom s�ger"

- ja det �r exakt s� det �r, det g�r inte att ta �t sig n�r det �r bra,
bara n�r det �r d�ligt. om jag blir smal, som jag vill bli, som jag ska
bli. s� kommer jag nog tycka att det �r l�ttare att ta �t sig av det
bra, f�r d� vet jag ju att jag �r smal. d� har jag n�tt mitt m�l, eller
hur?"

Congratulations, Welcome to chaos!

2008-02-25T02:49:46Z

Jag t�nker inte inleda min nya blogg med n�got on�digt "hej jag heter.. jag �r h�r f�r att.... jag kommer fr�n.. osv"

jag t�nker inte vara glad och trevlig, n�r jag inte k�nner f�r det.

Och nu k�nner jag mig inte glad och trevlig, s� d� har jag ingen speciell lust att klistra p� ett leende och skriva n�gra fake-rader om mig sj�lv.

s� fuck off mf och l�s mina verk ist�llet:

Den kalla staden blev f�rvandlad till ett enda stort isblock.

Det finns bara vind, inga l�v p� tr�den.

Sn�n har b�rjat sm�lta och d�rav den sm�lta sn�n har vatten blivit till,

Vattnet rinner sakta ner �ver gatorna i denna suddiga, kalla februari eftermiddag.

Vinden bl�ser mig i nacken, det g�r mig kall fr�n nacken l�ngst hela ryggraden.

Det �r som en stor svart v�g som sk�ljer �ver hela mig.

Den g�r inte att ta p�, den existerar inte. F�rutom r�dslan existerar ingenting.

�ver dom gr�a tr�dtopparna -som egentligen �r gr�na, vilar tunga m�rka moln.

Allt �r svart-vitt, ingenting �r f�rggrant l�ngre.

N�r jag st�r h�r och tittar upp �ver tr�dtopparna, �r himlen oklar och suddig.

Det �r kyligt, solen ger oss ingen speciell v�rme den h�r tiden p� �ret.

Men titta fram bakom molnen, v�rm oss med dina m�ktiga str�lar

-f�r just nu �r vi bara kalla, r�dda och nedtyngd av ensamheten.

Men under isblocket �r vi alla levande begravd.

Sedan tynar alla bort med isen, gradvis tynar alla bort i ensamhet.

-och kvar finns bara gamla rester. � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � ��

jag kommer uppdatera denna blogg minst en g�ng om dagen, lita p� det.

det f�r bli ett l�fte av mig, Stina Einars.